läppar, ty det afgörande ögonblicket nalkades. Han såg en hög ståtlig dame, som gick dem till mötes från bassinen, och denna dame var ingen annan än markis dArgens gemål. Ja, det afgörande ögonblicket närmade sig, ty nu var damen helt nära dem, hon stannade för att låta konungen gå förut och helsade vördnadsfullt på honom. Fredrik gaf knappt akt på henne, utan gick förbi med en lätt nickning på hufvudet, men studsade då han såg lordmarskalken djupt och ödmjukt buga sig. Kaänner ni då den damen?? frågade han vid förbigåendet. Visserligen, sir, jag känner henne och har tillbringat nycket angenämt flera aftnar i hennes sällskap,? svarade lorden, döljande sin inre beklamdhet under ett leende. Konungens eldöga blixtrade till. Hvad heter hon, denna obekanta dame?? frågade han. Det afgörande ögonblicket var inne och lordmarskalkens röst darrade något då han sade: Sire, det är markisinnan dArgens.? Konungen stannar och, stödjande båda sina händer på kryckkäppen, blickar han markisen i ansigtet. PHvad säger ni? frågade konungen i sträng ton, bmarkisinnan dArgens?? Är markisen då gilt? Ja, sir, han är gift.? Konunzcen lade sina händer hårdare på kryckkäppen och lutande sig öfver densamma stirrade han på lorgen. luru länge har han varit gift? Sire; redan i några år, sade lordmarskalken, som nu förgäfves försökte framkalla elt leende på sina läppar.