Fredrik den store och Nattrocken. Historisk Noveletie af I. MänLBACI. (Öfrersattning sor Iselsingborgsposten.) (Forts. fr. nr 88.) Ack, man skall bemöda sig om att fördunkla mitt rykte och hvad mina undersåtares välsignelse; taisons la dessus! Det är nog att man söker göra dem belåtna och lyckliga. Sinsemellan skadade de hvarandra ofta mera än jag kan stifta godt och de vidriga följderna som uppstå: deraf tillskrifvas till största delen mig. Ack, tro mig, mylord, skulle jag kunna gora alla menniskor lyckliga, då skulle alla mina önskningar blifva uppfyllda. Men huru många hinder uppresa sig icke icke alltid emot mig, och jag får vara belåten om jag endast här och der kan åstadkomma något godt, hvarest det onda tyckes vara öfvervägande. ) De hade nu anländt till slutet af terrassen, och närmade sig låugsamt framåt. Lordmarskalkens ögon ilade förut och hans kinder bleknade, hofmannaleendet bortdog på hans ) Konungens egna ord. Se: Anekdoter och karaktersdrag ur Fredrik den stores lefnad, 249.