ofta ljuda skärande barnskrik, isynnerhet ges: nom konstexpositionens mindre kolossala salar; ofta ser man barnen dia, så stridande mot de engelska fruntimrens blygsamhet det än will fys nas att blotta bröstet, och ofta äro de små gett lemännnen och ladys äfwen werksamma på anz dra wis, hwartill mer än en landsman warit wittne oh hwarom hr Langemeyers wackra em mastol bär de evidentaste spär; dess wackra gröna nu delswis till blått öfwergångna fafones rade sidenöfwertyg måfte nu ombytas, innan den fan säljas. — — — — —