Fredrik den store och Naffrocken. Historisk Novelelte af L. MäRgLACU. (Ösversättning för Helsinghorgsposten) — (Forts. fr. nr 8 5) Min vän, det giss endast en Gud och äfven endast ett sadernesland. Man må vara så stor filosof och atheist som helst, man vänder likväl slutligen tillbaka till den gamle guden, man må tycka sig vara så mycket verldsborgar och kosmopolit som helst, till slut trängtar likvål hjertat efter det egentliga faderneslandet. Och jag tillstar för er med hvarje ar förmärkes detta milt hjertats lrängtan tydligare och makligare. livarje år jag kommer till Aix, der min ende broder, presidenten von Eguilles bor, blifver mitt beslut desto mera bestämdt att återvända till honom, alt lefva mina återstående år i skötet af hans familj. Min bror håller mycket af mig, hans hustru värderar mig som en bror, hans barn äro mig så kära såsom voro de mina egna. Och denna kara familj har hvarje år vid mitt afsked tröstat mig med den förhoppningen att jag snart en gång fyllar milt sextionde år. Allt är i Aix anordnadt för denna dag, redan för två år sedan har jag