Helsingborgs-Posten – 28 juli 1862, sida 3

tid min broder. Jag hade redan fattat pennan för att underskrifva det af konungen sjelf öfverlemnade kontraktet, då plotsligt heta tårar runno utför mina kinder, och — se hvilken gammal tok jag är, ännu fyllas mina ögon med tårar vid blotta tanken på den stunden.? Och dessa tårar villna om ert trogna ädla hjerta! ropade lorden. Mannens ädlaste och heligaste känsla är fosterlandskärleken och den som ej är en trogen patriot, den kan ej heller vara en god menniska, en trogen vän. Afven vet jag alt de der lärarne icke innehålla någon förebråelse mot konungen, utan endast stegrar hans aktning och vänskap för er Ilan gaf er viltnesbörd derom, i det att han sjelf tillböd eder att vidfoga en klausul vid ert anställningsdiplom.? Huru?? frågade markisen lifligt, )konungen har omtalat det för er?? Ja, min vän, han har sagt mig, att han, djupt rörd af er rörelse vid det tillfället, har gifvit er tillåtelse att hvarje år under tre månader lemna honom, for att resa till Frankrike.? vÄr det allt hvad konungen meddelat er ?? Ja, markis, allt. Ack, jag kunde väl tro det, mumlade markisen, konungen har ignorerat det hufvudsakligaste. Min dyre lord, konungen har meddelat endast hälften af hvad der stod i klausulen, som var vidfogad mitt anställningsdiplom. Konungen icke allenast gaf mig tillstånd att disponera öfver tre månader hvarje år, utan ännu mera; han tillade på min enträgna önskan och ödmjuka anhållan, alt den af mig ingångna förbindelsen och det