Helsingborgs-Posten – 28 juli 1862, sida 3

nederlaget och att hämnas genom en seger, att bringa i glomska slaget vid Collin genom segern vid Hochkirch. Ack, herr markis, om ni också icke hade skrifvit något annat än det der brefvet, hade detta varit nog for alt göra er odödlig och ännu i den sedna eflerverlden skola dessa bref läsas med beundran och rörelse, och vara till ett viltnesbörd om konungens och silosofens ädla vänskap.? ) Ja, det var den skönaste och sorgligaste dag, i min lefnad, då jag emottog detta bref,? suckade markisen. Wen åter till saken. Jag sado er att jag af nyfikenhet hade begifvit mig till Postdam och att jag af kärlek stannade qvar. Konungen önskade i något bestämdt förhållande fästa mig vid sin person. Han utsatte en betydande årlig pension, utnämnde mig till sitt sällskap och till att deltaga i hans studier, gaf mig kammarherrenyckeln och anvisade mig i slottet Potsdam, sedermera här i Sancouci, en boning, emedelbart i hans grannskap. Det är nu 25 år sedan jag ingick en öfverenskommelse med konungen och fjältrade mig vid hans person. Men då jag underskref det der kontraktet, som skiljde mig för alltid från fäderneslandet, från det sköna herrliga Provence, intogs jag af en stor, oemotståndlig trängtan till hemmet, till fädernebygden, till min älskade enda broder. Det tycktes mig såsom beginge jag ett förräderi mot säderneslandet, om jag frivilligt och för alltid afsade mig det, ett förräderi emot familjens heliga band, om jag för en konungs skull öfvergäfve för all) De båda brefven finnas aftryckta i: Oeurres de Frederic le Grand. Correspondence Vol. V.