Helsingborgs-Posten – 28 juli 1862, sida 3

af mig ölvertagna embetet icke skulle vara gällande for hela lifstiden, utan endast for eli visst antal ar. Jag skulle efter den tilländalupna tiden vara helt och hållet fri och ega rättighet alt taga afsked och återvända till Frankrike, utan att konungen skulle kunna hindra det. Vi utsatte tiden tillrackligt lång, under hvilken jag skulle qvarblifva hos honom, 25 år. Konungen samtyckte till all efter dessa års förlopp på bestamd dag och dato entlediga mig från mitt arbete.? Och denna dag, icke sant, har i dag infallit, De tjugufem åren äro i dag tilländalupna och med ert sextionde år år ni fri från er auställning? Markisen svarace med en jakande åtbörd: Ja, min vän, så är det. Konungen losvade mig, alt jag skulle ega rätt att på min sextionde fodelsedag begära mitt afsked och återvända till Frankrike, alt jag dertill ej hade behof af annat än att öfversända min dopsedel för all genast erhålla mitt entledigande.? vAck, nu begriper jag! ropade lorden. Deua är orsaken hvarföre konungen icke kommit till er i dag och icke heller bjudit er till dineren. Isan vill undandraga er det tillfället att aflemna er dopattest. Ack, min vän, det är mycket smickrande för er denna urakllåtenhet, ty den är ett bevis på huru högt konungen värderar er.? Markisen skakade sorgligt på hufvudet. Ack,? sade han, konungen är en alltför stor man, att han verkligen skulle kunna älska markis dÄrgens. Men jag förlåter honom det; han år van vid mitt sällskap, och atty underhålla sig med mig, och det är denna vana som fästar honom vid amg: Han skall