Helsingborgs-Posten – 28 juli 1862, sida 2

förändrad, nåstan missnöjd stämma: Nå kom nu ned La Pierre och ställ nu taflan åter på stolen. Vi behöfva ej langre ditt biträde.? La Pierre, åtlydde, stillatigande, och gick med en leende, betydelsefull sidoblick på markisen åter ut. lan är en trogen, tillgifven tjenare, sade markisen, vändande sig med en åtbörd till lorden, liksom ville han bedja om ursäkt. PHan har i trettio år varit min oskiljaklige kamrat, han skulle, om det kom ifråga, när som helst vilja våga silt lif för mig. Jag har derföre undseende med honom, och om han stundom i sin hästighet glommer, att han är min tjenare, så erinrar jag mig just då, att han varit min trognaste, fördragsammaste och lydigaste vän.? Denna hagkomst gör er en större heder, herr markis, än den största tillgifvenhet af den gode La Pierre, sade lorden vänligt. Mden säg mig, min käre markis, huru kommer det sig, att icke redan konungen är här? Ilan har ju alltid varit van att hvarje år, på denna dag, lyckönska er.? Markisen skakade på hufvudet. I år kommer han icke, sade han i en sorgbunden ton. Då måtte det vara något som ej kan uppskjutas, som hindrar honom, ropade lorden lisligt. Ni vet ju huru högt konungen älskar er och huru mycket han foredrager ert sällskap framför sina andra vänners. Om derföre konungen icke haft tid att besöka er i dag på morgonen, för alt lyckönska er, så lärer han desto lisligare och hjertligare komma alt spisa middag tillsammans med er. Ni vet ju att konungen är aldrig muntrare och mera meddelsam, än då han dinerar.