Helsingborgs-Posten – 28 juli 1862, sida 2

PMen jag dinerar icke med konungen i dag, suckade markisen. Hans Maj:t har allaredan i går låtit säga mig, alt jag i dag kunde sorsoga öfver min dag, enär H. M:t i dag ville vara ensam.? Sällsamt, sade lorden sankfullt. vOch vet ni hvarfore konungen i dag vill vara allena.? PAck ja, suckade markisen, vjag vet alltför val hvarför konungen vill vara allena i dag. Jag är i dag sextio år.? Lordmarskalken såg frågande och med förvåning på honom. Min dyre markis, sade han, jag tror att det nu är för fjerde gången som jag i dag hörer dessa ord och dertill uttalade på ett så dystert och hemlighetsfullt sätt såsom vore det ett olycksbringande språk, uttaladt af en hotande Pychia. Skulle ni vilja förklara något angäende detta orakel? Ja, det vill jag, ropade markisen beslutsamt. Jag kom i den bestämda afsigten, att för er blotta milt hjerta, och eudast den glädje jag erfor vid åsynen af den bild ni skänkt mig kom att glömma min föresats, tills La Pierre åter erinrade mig derom. Ja, min dyre vördade vän, jag vill förklara er allt, jag vill be er om råd, om hjelp! Kom och sätt er hos mig på divanen och hör mig.? Jag hör,? sade lorden, voch skall höra icke blott med mina öron, utan äfven med milt hjerta.? Han följde markisen och båda satte sig. ?Ni vet all jag kände konungen redan då han var kronprins, d. v. s. att jag då korresponderade med honom. Kronprinsen har läst mina Lettres juives, och enär de vunno hans bifall visade han mig den nåden att skrifva till mig och uppfordra mig alt