Helsingborgs-Posten – 25 juli 1862, sida 3

7Jo, men Gud bevare mig från att dermed anspela på alt jag skulle dö; tvertom, jag länker ännu länge lefva, ochh dertill få ett muntert, otvunget lif, ty, s:äsom sagdt är, jag är i dag sextio år.? Och jag kommer att dertill frambära min lyckönskan,? sade lordmarskalken leende, voch att bedja er emottaga en liten present. Min betjent står derute med densa uma. Kanske tillåter ni att han får komma in 20 Markisen nickade bifall och lordmarskalken sprang till dörren för att öppna. Kom in Jack,? sade han, kom och ställ bilden här i fönstret och gå sedan! Jack iakom stillatigande och öd.njukt, bärande en omhöljd bild, som han satte på stolen, hvilken lorden framskjutit i fönsternischen och gick derpå sin våg. Nå, käre markis?, sade lorden leende, vnu ställer ni er der, midt emot bilden.? Han drog bort omhöljet från bilden, och strax hördes ett skri af beundran från markisen. Konungen! ropade han, min Gud, en vacker väl lyckad afbildning af min konung?. Och följande sin rörelse af beundran, vördnad och kärlek, knåböjde markisen framför bilden och betraktade dem med värma blickar. Ja, sade han, det är han. Se, hans ögon glöda, sarkastiskt ler hans mun, så stolt och lanksull är hans panna. Ack, välkommen, min höge herre, min konungslige vän, välkommen i detta rum. Du vet nog huru mycket jag älskar dig, huru många år jag troget och med den innerligaste kärlek varit fästad vid dig, så troget, att jag för din: skull afsagt mig, fädernesland hemort och slägtingar och bannlyst mig till detta klimat,