Helsingborgs-Posten – 25 juli 1862, sida 3

Jag ber dig,? sade han, ja, om det ej kan blifva för bättre, jag befaller att du icke lemnar detta rum förr än jag gilver dig tillåtelse dåertill.? : PDet vill säga, du ger mig kammararrest 2? sade hon leende och med strålande ögon, hvarur lyste en ljuf förhoppning. Du behandlar mig såsom en vanartig skolgosse, hvilken läraren säller i arrest.v Ja, Lanrette, så behandlar jag dig, ty du är en oartig lärjunge som endast lärt verbet amare till tredje personen presens, och ej har något begrepp om det som heter: rhan älskar.? Ja, en vanartig skolgosse är du; men du skall få erfara att jag är din lätare. Nå du dröjet således här, och jag går.? Han gaf henne en slängkyss och ilade bort med ungdomliga steg. TTT II. Bekännelsen. Lordmarskalk von Keith, jag ber tusen gånger om forlåtelse, att jag lälit er vänta,? ropade markisen, Gå han iuträdde i den lilla salongen, men jag har något angeläget för mig —N Nå ja, låt vara,? afbröt lorden med ett leende. Jag vet det och ni är i mina ögen helt och hållet ursäktaå. La Pierre har sagt mig hvilken vacker och älskvärd besökande ni hade emottagit och jag finner det helt naturligt att for en skön ung väninnas skull måste de gamla vännerna vänta.? La Pierre har således uppgifvit damens namn, hvilken var hos mig? frågade markisen oroligt. PVisserligen har han gjort det.