Helsingborgs-Posten – 18 juli 1862, sida 3

Hvarför lät du ej spänna för droskan 2 frågade fadren. )llon ville nödvändigt begagna apostlahästarne, svarade Theophil. ?Det är visst och sant, yttrade mamsell Carin, att den unga frun blir med hvar dag mer älskvärd; till slut tar hon precist hjertat ur mig. Ilvem kunde tro att en täcken nippertippa — ursäkta herr pastor — kunde blifva en sådan ljusets engel.? J0, det icke allenast trodde jag, utan vissle jag, svarade Theophil med sin lugna blick. Fastän hon är min syster måste jag tillstå, sade Stjernskold, att Theophil gjort ett underverk, som gerna kan raknas till verldens ättonde. v vOch jag deremot, ålertog Theophil, vanser mig icke hafva gjort något underverk. v Baron har rätt, bestämde mamsell Carin. Det har han icke, molsade den unge presten. Ganska få äro, om jag sjelf skall säga det, så väl på hjertats som på förståndels vägnar, så rikt utrustade som min hustru, och de lyten, som hon genom en forfelad uppfostran möjligen erhållit, hafva snart försvunnit åf sig sjelfva. v Det är ej Theophil, det är kärleken som gjort underverk, inföll fru Dora. I detta ögonblick träffades far och son af en tanke, nemligen den, att den förre en gång yttrat, att Theophils förening med Henriette Wallendorff blefve första spiken i hans likkista. Ovilkorligt möttes deras ögon, de förstodo hvarandra, och med en betydelsefull, nnehållsrik blick räckte Liljefelt sin son handen. Aten ej upp alla bären! bad Elva Ri