Helsingborgs-Posten – 18 juli 1862, sida 2

— — — ———— — När kanonernas dån tystnade uppfördes utanför de båda makarnes fönster en serenad. Grannarne hade under denna lidiga morgLonslund samlat sig mangrant på Östanfors för att lyckönska den allmänt aktade och älskade bruksegaren på hans födelsedag. Klockan var 6 på aftonen, de fremmande hade aflägsnat sig, och familjfadren var ensam med sin älskade omgisning. Hustrun bade i parken nära intill det majestätiska vattenfallet låtit uppduka ett bord med förfriskningar. De båda makarne sutto på en i klippan anbragt, nu med blommor af den unga Elvas händer smyckad soffa, som var nog rymlig att äfven gifva plats åt Stjernsköld och hans hustru; den förstnämnde, slingrande sina armar kring Astrids lif, jollrade med sin lilla gosse, som i dag första gången var hos sina morföräldrar, och hvilken hvilade i sin mammas knä. Till mamsell Zellerman, som alltid betraktades som en medlem af familjen, var en karmstol utflyttad, och på en af korgarbete flätad trädgardsstol satt Theophil och en tom stod vid hans sida. På en pall vid faderns fötter hade Antonia tagit plats, och såg upp till honom med de mest talande blickar, under det han med ömhet smekte hennes panna. Elva residerade vid altonvardsbordet, och i gröngräset halflågo Richard och Gottlieb, medan Adelgunda, vacker som en dag, satt på en sten vid sin faders sida, ordnande en hel mängd snäckor som hon samlat i en korg.