Helsingborgs-Posten – 18 juli 1862, sida 2

PAndra tider, andra seder, smålog samiljfadren; för några år sedan sutto vi i fred för dylika uppvaktningar som i dag egt rum.? och som icke äro värda så mycket som mina gamla tofflor,? inföll mamsell Zellerman. Concedo! svarade Liljefelt i samma ton. Hvad var det som hofmarskalken hade med sig åt pappa? frågade Astrid. Liljefelt upptog ur sin ficka ett papper som han rackte henne. IHvad betyder det här?? hon visade papperet åt sin man. En bergsrädsfullmakt,? infoll Stjernsköld. ÅÅr det en present af hofmarskalken ?? srågade han i det han såg på sin svärfar. Ja, för mina penningar, mig ovetande, hade han, för att öfverraska mig i dag, af Kongl. Majestät i nåder erhållit densamma. Men hvad i all verlden, utbrast mamsell Carin, skall kapten med sådant skräp p hFor att Dora, skämtade han, i det han såg på sin hustru, vskall i sällskapslifvet få uppbära rang, heder och värdighet af tromans hustru. Fru Dora såg på honom med en leende blick. Men tar pappa verkligen emot den?? utropade Richard oroligt, uppresande sig ur sin halfliggande ställning. Hvad tror du? frågade fadern. Jag tror ingenting, men jag ber till Gud alt ej pappa mätte göra det.? Hvarföre så? frågade Gottlieb. Jag tycker det skulle vara rått roligt få höra farbror kallas: bergsrådet Liljefelt — hör huru vackert det klingar.v Men nu beklagar jag, min käre Gottlieb, att du ej får den gladjen, sade kapten med