Helsingborgs-Posten – 14 juli 1862, sida 3

ännu deraf — då uppförde sig hennes far med mer än vanlig grannlagenvhet, derför skall jag alltid hålla honom råknins.? Och hålla honom äfven rakning derför alt han gör vår dotter så ontsagligt lyckligr. Ja, väl; men huru skulle det ock vara möjligt alt ej vara god mot Astrid — hon år en lika ålsklig maka och omsorgsfull husmor som hon var dotter. Man andas latt blott man inträder inom hennes hus, der man erfar det största välhesinnande. . Du säger ej ett ord om Theophil.? För honom har du, min lilla gumma, alh-id haft en viss forkärlek v smålog han. Om så är, må Gud förlåta mig detir sade modren. yÅag vill väl hoppas att jag ej for hans skull gjort något af mina andra barn med en blick eller ett ord orätt.? Hvad det betraffar, svarade mannen, kan du hafva ett godt samvete. Om jag än ej vore Theophils mor skulle jag finna honom såsom prest ovanlig. Hans företrädare undantagen, har jag aldrig sett någon som utan sektande med så mycket nit, förenad med sans och förstånd, lif och värma, nästan uteslutande egnar sig åt sill kall, och ändå är han glad och angenäm i sällskapslifvet.? ?När du, Henriette och mamsell Zellerman äro tillsamman berömma ni väl honom i kapp?. Nej, då liger jag och hör på,v smålog hon. Det är utan fråga att han icke är bra, återtog Liljefelt med allvar, blott han ej genom sin gismildhet och efterlåtenhet hvad hans rättigheter beträffa slutligen blir utfattig, i detta fall går han nästan för långt.? Ah nej! vår Herre hjelper nog honom.v (Forts.)