Helsingborgs-Posten – 14 juli 1862, sida 3

)Ja, märkvärdigt nog,? återtog han med samma långsamma, tankfulla ton. ?Skulle du nu önska att dina barn gjort annat val? Nej visst icke,? svarade hon lifligt. Stjernsköld har jag alltid värderat, och Henriette blir mig nåstan kärare med hvarje dag; jag vill ej ens visa huru svag jag är för henne.? IIon har alltid haft, äfven den tid då en mängd små fel skymde hennes ädlare anlag, något oemotståndligt, när hon ville, i siu väsende, och nu omgifver hon sig ständigt med detta egna tjusande behag, som ursprungligen kommer från hennes hjerla. o )Ja, Gud i lof! barnen äro lyckliga, hvar och en på sill sält, äfven hon, den vanlotlade, är nöjd med sin verld och bjuder till atl genom sin kärlek offra mången glädjeskärf på sina föräldrars altare. Richard är en präktig pojke, fast rätt snart man, och Gottlieb har också, Gudilof! rälfsärdigat mina omsorger. Elva — endast för dig berömmer jag mina barn — är ett englaväsende. Theophil var så nöjd med henne och Adelgunda under deras beredelsetid; men han tyckte alt den sednare var till begreppet med utvecklad.? Kan väl vara, jag vill ej tro att det är faderskärleken som förvillar mig, men mig behagar långt mer Elvas ljufva, milda väsende, än den koncentrerade, svärmande glöd som synes låga på djupet af den andras sydlandska själ. Oss emellan sagdt vet jag ej någon för hvars skull jag haft så heta stunder som jag haft för henne. Då man under vår frånvaro tog henne bort — billert förebrådde jag mig att jag ej lyssnade till hennes bön och lät henne följa oss, jag lider