Helsingborgs-Posten – 14 juli 1862, sida 3

ladlande ord, utan tvertom, när de det kunde, ulan alt träda sanningen för nära, höjde de sina röster till deras försvar. Det var den 4 Augusti, kapten Liljeselis 58:de födelsedag. Tidigt på morgonen vek sömnen från hans och hans makas läger. Han vaknade först, och då hon en half timme senare uppslog ögonen, var hennes första tanke på dagens betydelse, och hennes första ord: Herren välsigne dig lTack, min älskade,? sade han, besvarande hennes kyss, hennes handtryckning. Jag har med mig sjelf haft ett långt skriftermål, återtog han. Jag har genomgått de vigligaste händelserna i milt förflutna lif; jag har ångrat mig — bedt Gud om förlälelse — och tackal. Ånger! upprepade den älskande makan, hvyem har ej något, ja mycket att ångra; men du mindre än de flesta andra.o Säg icke så,v motsade han med långsam lon; besynnerligt...? fortfor han liksom för sig sjelf, — besynnerligt ..5 ålertog han i det han vände sig till sin hustru, det har ej varit mer än tvenne menniskor i lifvet, hvilka jag kan säga haft en känsla liknande agg. Wallendorff och hans hustru ?? inföll fru Dora. Ja, just de båda — — och deras barn skullo förenas med våra barn — — — jag ser deruti Guds singer.. 5 Och detta var lika mycket fruktadt af dem som af dig.?