G —WL— ————— —— — — viss sparsamhet i lefnadssätt, moblering och klädsel, Jag tadlar icke dem, brukade han säga, ?som tillåta sig en viss lyx, då de hafva råd dertill, ty ganska många äro de, som deraf hafva sin bergning, men för min del — ty dessa hafva mig förutan god sorijenst — vill jag inskränka mig till en viss grad, sör alt efter yttersta förmåga kunna hjelpa dem SOM icke orka grafva och blygas tiggal; dem jag ser sjelfva vilja hjelpa sig, hjelper jag så godt jag förmår och forstår — ty af egen erfarenhet känner jag bäst huru lält det är att försörja sig med sitt arbete.? All bidraga till några allmänna vålgörenhetsanstaller — skolorna inom sorsamlingen undantagna — derlill ansåg han sin förmogenhet otillräcklig. Hvarken han, hans hustru eller döttrar deltogo i några s. k. föreningar; men i tysthet, utan prål, skryt och uppseende, hjelpte, upprättade de oändligt många individer, ja, till och med hela familjer, gjorde sig underrättade om de verkligt behöfvande både blanc de s. k. lägre som högre klasserna, och voro kapten Liljetelt och hans hustru i ordets skönaste bemärkelse föräldrar för sina underhafvande. Konsul Wallendorff hade, efter hvad ryket förmält, sitt förrådshus på Östansors. Pe blygdes icke nu att vid alla tillfällen anlita lem om hjelp som de förut visat det största örakl. Men det oaktadt bemötte dem den iljeseltska samiljen med den mest förekomnande uppmärksamhet; aldrig skulle man )öra, när de som nu var händelsen — då le någon gång nämndes — blefvo föremål ör sin nästas oblida omdömen, hvarken kapen Liljefel eller hans hustru infalla med ett