Helsingborgs-Posten – 14 juli 1862, sida 2

aldrig gifta sig. Doltren, som ötvervunnit sin mjeltsjuka, lefver, under det hon förljufvar sin mors dagar, ett för andra gagneligt och verksamt lif. Efter gammal vana komma nu som förr menniskor från östan och vestan alla årstider, synnerligast julen och sommartiden, till lljelimsatra, inom hvilket lilla område gästfrihetens ande oafbrutet vistas. General Ehreoflykt reser dit regelbundet tvenne gånger om året (då han, i parentes sagdt, aslagger täta besök hos nuvarande egaren af Ösltansors); han tillhör dessa få som evigt äro unga. Förhållandet mellan honom och baron Stjernskold fortfar att vara lika spandt och afmätt. bet besvärar den förre märkbart att af Adelgunda kallas morfar; men hans kusin, grefvinnan Nordenheim, hvars ord han affekterar att betrakta som orakelsvar, har sagt, ,,att så bör vara, och således får det gå. Det roar honom serdeles, alt till unga friherrinnan Stjernsköld, då hennes man år frånvarande — i hans närvaro vågar han det icke — frambära sin hyllning, hyilken hon, som nu bättre känner honom, med största likgiltighet synes emottaga. Ingen furste kan inom sitt hof vara mer firad än för närvarande kapten Liljefelt och hans familj; kammarherre D:s hafva redan sörelagil tvenne resor enkom för alt besöka sina älskade och aktade grannar. Kabinettskammarherren grefve T., öfverste S., hofmarskalken X., hafva alla långesedan druckit brorskål med egaren till Östanfors och Björkudden. Excellensen O:s enka, hvilken nu som förr sommartiden besöker sin goda vän på Hjelmsätra — hennes son, grefve Rudolf, är der