Helsingborgs-Posten – 11 juli 1862, sida 3

jag i allt snörrätt med ord, tankar och gerningar, följt min mästares föreskrifter. 0 Fader, förlät mig om jag ej den tid, då jag egde krafter, så troget som jag bort arbetat i din vingård. Fader, förlåt mig för din kärleks skull.? Med hög röst läste han nu sjelf syndabekännelsen Efter den höglidliga aktens slut hopknäppte han sina händer. )Nu är jag redo — — son, jag lestamenterar dig min hjord — det käraste jag i lifvet gt — ja, kärare än mitt eget batn. Gud wilsigne dig, Carin, jag skall helsa din nor och dina syskon. Tack för din dolerlga huldhet, sar sort och gagna dina medmelniskor!? IIan föll i djupt slummer. Efter en linmas förlopp uppslog han ögonen. Ack så vackert! himlen öppnar sig. — Den nedgående solens strålar belyste rummer. — Son, son! skot troget om min hjord — — Fader, din tjenare kommer Nu nedsjönk Novembersolen bakom horisonten, och den gamles lefnadssol gick ock ned — en sakta suck, och andan var borta. Det är förbi!? utropade den vid bädden knäböjande dottren. En trogen tjenare har ingått i sin Uernas glädje sade Liljefelt med rörelse. pet var en ljuflig, en tröstrik, en uppbygglig syrl Theophil vände sig bort och aflorkade en tår, i det han sade liksom till sig sjelf: O må jag en gång dö lika lugn som harw Nu ankom läkaren och mötte dottren som med qväfd röst yttrade dessa ord: ?Nu är han redan återställd. (Forts.)