Så går det till. Novell af PILGRIMEN. . (Forts fr. nr 78.) Hvad Liljeselts nu skola bele oss! Det smärlar mig hora min mor tala så,? sade Stjernskold med bedröfvad ton. Pilura sa 2 PDerfore,? sadc han långsamt och med estertryck, att mamma ej lärt sig uppfatta värdet af de ädlaste och bästa menniskor jag någonsin lart känna.? Det är kärleken som forvillar dig.? Nej, visst icke, återtog han lilligt. PMina barn, mina barn, om hvilkas lycka jag gjort mig de mest öfverspända begrepp. ..? Men mammas begrepp om deras tycka öfverensstämde ejimed det, som de derom sjelfvo gjort sig.? Emellertid närmade sig den fruktansvärda auktionen; såväl grefvinnan Nordenheim som mamsell Zellerman erbjödo konsulinnan och Henriette en tilllly ktsort under dessa sruktade dagar i deras hus. Hon svarade att hon tids nog måste lemna Östanfors.? Qvällen förut — det var i medlet af November — sutto makarne och barnen tillsammans i det lilla kabinettet. Du hade andå bort antaga grefvinnan Nordenheims anbud, menade konsuln; du har ej styrka att höra klubböslagen.v