(Jnsändt.) Man her på sedume tiden sett tidningarne sellaga fis öfwer det i hög grad bedröfliga förs ältandet, att personer, dömde till lifstids föftning, derifrän de efter 10 ars sörlopp wunnit nådig befrielse, ide bättre sörstätt anwända den aterwunna friheten än att de efter några mecs for åter blifwit gripne för swarare brott, der till de gjort fig fater. Jns. för fin del will wisserligen instämma i detta beklagande, men begär få uttala den sin mening, att de, fom fänna fig manade att detta onda i menstligheten beklaga — och hwilken christen menniska mäste ite dertill känna jig manad — ej må låta det derwid stadna, utan anwända sina krafter och sitt inflytande till att detta onda motarbeta och afhjelpa, för få midt det på menniskor fan be ro. Dock behöfwes det härför wida mer än att en och annan filantrop eller filantropistt sällstap ubetar och gör uppoffringar; det behöfs att den k. fangwärden, om den anses wara på rätt kund fotad, göres i möjligaste män frutftbärans de eller, med andra ord, om den anses hwila på hristlig grund, den a utföres och tillämpas på tt christligt sätt. Jus. hör wisserli gen icke till )ras antal, hwilfa, fängna i en faljt elter jjuts ig jilantrovi, wilja göra allt för den lagwuns ne brottslingen, men intet för att förekomma ovottet. Men är det nu få att wi hafwa en — — FORD EEE NA ——