söndagarne till och med endast 40, men då det gåller en första representatton är iblund hela aringen samlad oh den uppgår wid de storre teatrarne till öfwer 300 man. J allmänhet tros att det år teaterderiktörerne fom löna claqucurene, dena är dock ide förs ballandet. Ur 1844 t. er. betalade en clagueurs chef 4000 ftancs itll direfiören för teatte cos mique för art få applådera på denna icatet; i sätbyte för denna snurma fick han ett wist anna! parterrbiljetter för qwallen. Celaquecurwefens bästa funder äro deremot förs sattare och skådespelare. Det sinns stadejpela, re fom betala claqueurchefen 100 francs i mås naden. Afwen de basta författare åro nödfufade alt underhand.a med claqucurchefen, 19 fattar denna stormagt owilja mot en dramaturg ar denne ar beflaga. Wanlignwvis år en celas qucurchef mycket u och sluten, hwilket är mycist lyckligt ny sa kånna flera hemligheter ån desse betrat. Com man låt fan tänka fig ha ciagqueurers ne stus emellan olika äligganden. Somliga af vem ha till specialitet av fiamtalla tårar, an: dra an framfalla strattsaljfwor. Cu slag har endast att ropa bravo. Den lägsta gradens medlemar klappa handerna. Eraquenrerne ha ett särskilgt spräk eller rife tigare lagt, en mångd endast af dem Ddegripli ga talesått af hwuffa de under representatiönerna begagna fig. i De flesta claquecurchefer äro ganska målmår eude karlar. Några af dem inbilla fig åfwen wara lineraårt bildade derföre att Dumas och Seribe ibland på gyckel kallat dem: kamrat. —