Helsingborgs-Posten – 30 juni 1862, sida 3

man tror att han, då grefve Nordenheim återkommer, flyttar till soräldrarne, der han ämnar betala för sig. Med en vacker och tacksam blick såg Astrid upp till sin bror. Tvenne timmar senare satt Theophil ensam med sina föräldrar. Om hon kunde göra dig lycklig, skulle jag ej nu, då hennes föräldrar äro olyckliga, hafva något emot att kalla henne min dotter, sade sadren. Tro mig, svarade Theophil, tryckande sin fars hand; vingen annan i verlden kan göra mig lycklig.? Liljefelt teg. Mycken oro hafva mina föräldrar haft sedan vi sist sågo hvarandra, återtog Theophil. Ja, svarade Liljeselt; vmen det svåraste var ändå Adelgundas försvinnande, till hvilket jag anser mig vara en ofrivillig anledning, och derföre smärtar det mig synnerligast alt nodgas neka Stjernsköld hvad han nu anser som sin högsta lycka.? XXV. Gresve Nordenheim, trott vid sitt under tvenne år kringirrande lif, längtade nu åter till fädernejorden. Men dessförinnan ville han se det land, som genom sin handel, sina instilutioner, sitt lif och sin rörlighet intagit elt så utmärkt rum bland Europas stater. Redan i slutet af Juli månad innevarande år reste han från Frankrike öfver till England, och efter att några veckor hafva uppehållit sig i den veridskunniga hufvudstaden, begaf han sig uppåt landet och styrde slut