Helsingborgs-Posten – 30 juni 1862, sida 2

liga summor, jemte förolyckandet af ett honom tillhorigt större fartyg, har nödgats uppgifva sin stat.? Nu undföll Astrid ett utrop af förvåning, och fru Liljeselt, görande ett uppehåll, såg med en frågande blick på sin son. Ja, det är gudnås sant,? svarade Theophil; och hans mor återtog läsningen af brefvet. Deras belägenhet lär vara ytterst beklagansvärd, skref grefvinnan; men genom denna olycka har den stackars slickan blifvit räddad från en, enligthennes tankar, ännu större; en ung elegant på modet varande baron hade, efter hvad man påstår, friat till henne, och hon hade genom böner och tårar blifvit tvingad att utsäga det svåra ja-ordet; då berättelsen om konsulns förluster, som lik en löpeld spridde sig från man till man, hann till friarens öron, drog sig denne helt simpelt tillbaka, skrifvande ett bref till fadren, i hvilket han skall hafva yttrat: att han vid nogare estersinnande fann alt han ej egde hennes hjerta, och att han var för stolt att vilja mottaga sin hustrus hand utan hennes kärlek m. m. Han lärer nyligen vara utrest. Jag väntar alla dagar min alskade son åter från sitt långvariga vistande i utlandet; ehuru nitisåt baron Stjernskold sköter hans ekonomi, blir det godt få honom tillbaka. Hans hjertsår hoppas jag är redan läkt. Huru är förhållandet mellan Stjernsköld och Astrid? Nog ser jag att han ännu bär hennes ring, men till honom vågar man aldrig framställa någon fråga, vore den äfven dikterad af det uppriktigaste intresse. Lynnet är dystert och man mäste således af honom köpa orden.