Helsingborgs-Posten – 30 juni 1862, sida 2

i dagsljuset.. prisad vare Du! Nu står han inför Ditt ansigte, han som så skändligt förorätlade mig — men måtte han vara af Dig förlåten, såsom jag af själ och hjerta sorlåter honom. Yuglingen grät af glädje. Jag har ett bref till mamma, från grefvinnan Nordenheim,? sade Theophil. Fru Liljefelt tog brefvet. Las hogt! bad hennes man. Fru Dora läste hogt följande: Min högt aklade vän! Med odmjukt hjerta erkänner jag inför Gud och menniskor den orättvisa till hvilken jag mol er mina vänner och eder unge son gjort mig skyldig. Jag tillstår det jag trodde honom vara brottslig, och jag ogillade äfven inom mig på det högsta hans fars beteende. Var Herre har sjelf, i det han väckt den sannskyldige syndarens samvete, uppdagat eder sons oskuld, och jag har af uppriktigt hjerta tackat Honom för denna sin nåd. Jag har den fasta tillit till dina och din mans ädla tänkesätt, att J ej vägren mig den förlåtelse om hvilken jag hjertligt beder eder. Gisve Gud alt den lycka blefve mig förunnad alt på ett verksamt satt visa eder den redliga vänskap och sanna högaktning som jag gör mig en ära af att till min sista suck egna eder! En lika förvånande som oväntad tilldragelse, som nu utgör allmänna samtalsämnet, har nyligen timat. Konsul Wallendorff, i följd af tvenne i Stockholm nyligen inträffade fallissementer, på hvilka han förlorat betyd