alt man ij till Theophil fick skrisva ett ord om hans sjukdom. Emelletid segrade hans starka kroppskonstitution, och i medlet af September var han utan fara och egde nog styrka att längre stunder kunna meddela sig till de sina. En afton i skymningen sutto fru Dora och Astrid bredvid sjuksängen. Ni måste säga mig huru ni ha kunnat förskaffa allt som under denna tid varit behösligt för en sjuk.? yÄÅstrid har... vo tyst, mamma. ..? yMamma säger mig sanningen), inföll Liljefelt med sin vanliga lugna men bestämda ton. vastrid har,? återtog fru Dora, genom fru Rosenström låtit försälja sin broch och silt armband.? Mörkret i rummet hindrade mor och dotter från alt skönja de tårar som smögo sig i fadrens ögonvrår, men hvilka han dock genast nedsväljde. Utan att säga ett ord tryckte han hårdt sin dotters hand i sin. Efter en lång tystnad inföll han: njag förstår dig och du mig, det är nog.? njag fruktar yttrade fru Dora, att Astrid i tysthet bortsörjer sitt unga lif.? yNej, visst icke, min goda älskade mamma, asbrot Astrid lifligt. Jag är glad och nöjd med min lott.? väÄr du?...? sade sadren med långsam, forskande röst. uJag förstår hvad pappa menar; visst skulle jag, om Gnd så velat, ansett mig lycklig, mycket lycklig som Stjernskölds maka; men ag tror så sasl — rösten höjdes med en