Helsingborgs-Posten – 27 juni 1862, sida 2

2 4AOMAAUA AMAOOLG— — —— — — — — XXELV. Med Adelgundas aslägsnade sör ett och ett halft år sedan från liljefelts hade en säker inkomstkälla försvunnit ur huset; det gemensamma arbetet var enda kapitalet, men hvad ville det forslå bland så många? Det var vackert all se den 22-åriga Astrid, som. oakiadt sitt friska hjertesär, aldriz klagade; hon hade sjelfvilligt brutit sin förbindelse, bar ej mer någon ring och hade som en pligt ålagt six all icke genom en skriftvexling gifva näring at hans känsla, ehuru hon väl visste alt hennes ej skulle upphöra förr än med hennes lif. Hon var en myra i sitt föräldrahem, fortsatte nu som förr regelmessigt sina promenader till staden, gifvande lektioner i engelska, musik och sång, och dessemellan var hon fullt sysselsatt med sremmande arbete. Je tvenne små flickor, som, boende helt nära, förut af Astrid mottagit undervisning, hade man, iföljd af några förklenande berättelser rörande henne, sändt till en annan pension. Men tålig och undergifven lät hon ej silt mod deraf nedslås; hon fördubblade sin arbetsslit, tillät sig ej den minsta förströelse, öppnade ej sitt kära piano — kapten Liljefelt hade längesedan sålt sitt — oftare än då Elvas lektionstimma slog, unnade sig knappast alt en söndagseftermiddag läsa någon intressant bok. Klar var blicken, men någon gång i de stunder, då blott Gud såg henne, fuktad af en mild glanstår; ljufva och uppmuntrande flöto orden från hennes läppar, och hennes föräldrar kände i tacksamma hjertan att hon var den rikaste skatten i deras hus.