—— Så går det till. Novell af PILRIMEN. (Forts fr. or 10.) I konsul Wallendorff äfvensom i general Ehrenfykt egde han, utan alt han direkte till dem hade meddelat sig, ett par trogna bundssorvandler. Den förre, svag for könet, hade redan första gångerna han såg den unga äalskliga flicka känt för henne en oren flamma upplåga i sin själ. Han varsnade snart den motvilja som hon egnade honom, och hans känsla förvandlades i hat så vål till henne som till Stjernskold, hvilken aldrig varit täld af styffadern. Men så sann högaktning ingaf honom mot hans vilja Astrid, att han icke med ett ord som kunde i minsta mån, vara förnärmande, vågade nalkas henne. Under hennes vistande i Stockholm roade det honom att inkognito uppvakta henne, hvilket hon, till hans stora harm, afvisade med största köld. Vänligare visade hon sig mot Ehrenflykt och grefve O.; denne senare införde kapten Rosenströms i sin mors hus, och således äfven Astrid; den unga flickan från landet vann allmänt bifall, men sjelf langtade hon till jugnet och arbotet i silt älskade föräldrahem. Ganska snedt sågo Rudolf O. och konsuln på hvarandra, och den senare narde ännu