Helsingborgs-Posten – 20 juni 1862, sida 3

den besynnerlige kaptenen och hans familj på lungan. En gammal beskedlig fröken, i hvars svågers, en rik icke praktiserande lakares hus Astrid gaf lektioner, inträdde i cet kabinett der kammarherrinnan D., den unga vårdinnan och några andra der i staden notabla fruar jemte herrar hade grupperat sig: Jag har några vackra eleganta arbeten, började hon, som jag så gerna ville lotta bort, och i en så stor samling tycker jag att det latt skulle kunna lata sig göra.? )Om fröken är god visar oss arbetena? yttrade den unga friherrinnan, så få vi se hvad vi tycka om dem; i alla händelser förbinder jag mig att taga några lotter.? Fröken gick ut, då kammarherrinnan med en axelryckning sade: Ack, hvad det der hösliga tiggeriet är genant.? Troligen tillhöra de der sakerna fröknarne Liljefelt, inföll en annan val besutten fru. Apropos om dem, är förlofningen mellan baron Stjernsköld och äldsta dottren nyss uppslagen. Det kunde jag då begripa, återtog kammarherrinnan, att den ej i langd kunde hafva bestånd — det är mycket att karlen kunde hålla ut i två år.? Hvarför så, mamma lilla ?? frågade dottern. )Astrid måtte vara en söt fiicka och lärer vara alldeles outtröttlig i hemmet — arbetar natt och dag, klagar aldrig och alltid skall hon vara vid godt och gladt lynne. ..? Håll nu upp, söta barn,? afbröt modren; Pvest beau dans un livre.? . Emellertid återkom fröken bärande en eldskärm, broderad med sniljer, schattersöm och