Helsingborgs-Posten – 13 juni 1862, sida 3

qvar hos modren, med tanken på det forkomna btefrel. Nu inforde Liljeselt sin gäst i förmaket. Ja, sade den frammande, ett år kan bära mycket i sitt skote; men den vise, den verkligt vise kan ingenting forödmjuka. Det är Kapten Rosenstrom,? utbrast Astrid rodnande; det var ledsamt? Hvarfor så milt barn2? inföll modren; han är en en ibland de få som din far verklig värderar, och en ibland de få, fortfor hon, som förstå alt uppskatta din fars värde. Pappa eläder sig at detta besok; skall du ej då afven göra det? Mamma har rått — men . Inga men,? sade hon; twoligen känner han med sig, att han nu kan se dig utan att det kostar honom någonting, och du skall äfven snart erfara alt du med fägnad helsar div fars vän, som, när ej annat kommer ifråga, du äfven skall betrakta som din. Dora öppnade dörren till förmaket och steg dit in, under det Astrid stannade i sängkammaren. Kapten Rosenström var en man af medelmåltig langd; han var ful, men hade något oändligt godt och oppet i sitt ansigte. Ser du, sade Liljefelt, med ett af elädje och belåtenhet strålande ansigte, ser du, Rosenstrom har hittat vägen till snickarens boning, och kommer med en fröjdetidning : Konkursen är utredd och en hvar har fatt sill. En hvar har fått sitt ?? utropade fru Dora, i det hon i sin glädje omsamnade budbararen. (Forts. ;