Helsingborgs-Posten – 13 juni 1862, sida 2

Så går det till. Novell af PILGRIMEN. (Forls. fr. or 63) Det har alltid förefallit mig som om presten på de flesta af sina ahorare minst skulle kunna verka från predikstolen: ihans föredraa förekommo ord, som en stor del af den obildade klassen icke ens till deras betydelse forstår, och det är troligt, att så vida det ej är en person hvars rykte fö: egatt honom, storre delen af hans predikan går in genom ett och ut genom eit annat ora, och afven i senare fallet är det egentligen deras inbillning som auslås, utan att åstadkomma någon verklig nytta. Genom mundtliga meddelanden skulle otvifvelaktigt ordets tjenare, i det han tar notis om sina åhorares lynne, andeliga behof m. m., åstadkomma största nyttan. Jag känner ingen andlig man, med undantag af vär gamle prost, hvilken som din bror har utan någon fanastisk ofverdrift uppfattat sin bestämmelse. Icke ar han derfore sinnessjuk och dyster, tvarlom är han en af de gladaste, angenamaste sällskapsmenniskor jag känner. Gifve Gud att jag i dubbel bemårkelse någonsin finge kalla honom broder! Ett spändt förhållande fortfar alt vara mellan mig och min grefvinna; hon vill nodvandigt hafva Adelgunda som arf och eget, men det vill icke jag, således är hon, stac