Helsingborgs-Posten – 13 juni 1862, sida 2

kars liten, etttvisteäpple som mellan oss troligen alltid kommer att qvarblilva. Här på orten börjar att bli rätt dystert och odsligt. Östansors står ode, Hofmarskalken X. osh Gresve T:s ofverviatra i hufrudsladen, Öfverste S:s hafva flyttat till Nyköping. Hjelmsätra är nästan som ett kloster. Theophil kommer numera sällan, ehuru han med Ungenie underhåller en regelmässig skriltvexling. Mamsell Zellerman, som, förbittrad på alla hvilka på något sätt, enligt hennes tanke, förnärmat Kapten Liljefelt och hans familj, har ej allt sedan eder aflyttning från orten en enda gång med sin fot varit här, hvilket uppförande ganska mycket förtryter husmodren. Pa Bjorkudden regerar en slägting Ull den förhatlige Lofving. Nordenheim skrifver temligen ofta; det från honom sist ankomna brefvet var dateradt Genf den 46 Sept., der han ämnar tillbringa vintern. Från Ehrenflykt, som för närvarande bor i Stockholm, kommer ofta bref, ser jag, till grefvinnan, hvarom de handla hvarken känner jag eller bryr jag mig om alt veta. Något som är lågt och sor andra menligt är det icke, ty till slikt lånar sig icke Grosvinnan Nordenheim — vare detta nog sagdt till hennes heder. Så långt har jag skrifvit till milt hjertas älskade, och ändå så litet ordat om oss sjelfva — om framtiden. Jag är ytterst orolig öfver din tystnad.? Jag kan ej begripa det här, sade Astrid högt till sig sjelf och lät brefvet falla i det hon salt begrundande med hufvudet stödt mot handen; men straxt återtog hon läsningen af detsamma. Dina bref kunna ej vara förhållna, ty då