Sida till Brödren med färlekens håg: Sen hur deg bugande blomster och beder Helsa små syskon wid Sundets måg! Hwarför, ack hwarför så wi då ej följa Med på den fredliga wikingafärd? Hwarföre ftå stranden och dölja Tyste war längtan, af suckan dock nard? — Sen hur den gronskande, lummiga lunden Längtande blictar på wägoruas siråt: — Foten af Odet wid stranden är bunden, Hjlertat är fritt, od) vet följer er åt. Lekande wägor, wänliga gungen Wåren den glada, fom flyr från wår strand! Doftande windar, sjnugen, ack fjungen Wånnernas atffed, fom winka på land! Hell er, I Bröder! från Upfala Högar Fädernas andar få glada fe ner, Oh från hwar strand, fom en Målarwäg lögar Sändes eu helsning till Daumark med er. ———5, Br