— — 6—0 k rr?— vjjvarföre så? det är ju blanka hvardagslaget? invande Liljefelt. yvj ha alldeles icke tid, svarade Gottlieb. vän jo, menade Astrid. rpe komma i morgon tidigt efter det här bordet, som jag nu polerar, återtog han. rJag skall omtala för dig, sade Astrid vänligt i det hon lade handen på hans skuldra, vatt det i dag är den 26 Oktober, pappas och mammas 28 bröllopsdag. nvaserratrel utropade ynglingen i det han uppsor från stolen och kastade förskinnet ifran sig, då polerar jag bordet färdigt i qvall vid ljus, så far det torka i natt.? rär det den 26 Oktober? log Liljeselt; ydet kom jag minsann icke ihåg.? Astrid forsvann, och de inbjudna infunno sig i formaket. Modren och den döfstumma samt de båda sma flickorna sutto i full parad i det ganska vackra rummet vid kaffebordet, der Astrid stod med kaffekannan i hand för att servera den herrliga arabiska drycken. yvad säger du om mig, min gumma lilla, sade mannen med hjertlig blick och ton, i det han med innerlighet kysste henne, alt jag glomt dagens betydelse tills Astrid påminde mig derom ? voch jag har mänga dagar förut erinrat mig den, svarade hon i samma ton; men det är bara vi fruntimmer som fästa oss vid småsaker. vDu talar så der,? skrattade han, för att tvinga mig säga dig en artighet; men nu sager jag ingenting, sade han, sättande sig bredvid henne. pet är ett ofverdräpligt kaffe, det år ju