—— ——p—2 — —— —— Så går det till. Novell PILGRIMEN. (Forts. fr. nr 62) Emellertid var det ej så obetydligt penningar som inbringats i huset, der arbetsfliten utgjorde bade kapital och ranta. Besökande fattades icke, det vill säga sådana som beställde och köpte arbeten; men nägovt egentligt så kallat umgange hvarken egde man eller eftersökte. Denna dag, som lakaren torde hafva godheten paminna sig, egde en for foraldrarne och barnen särskilt betydelse. Det var de forras brollopsdag. Forlide: är hade maa i tysthet, endast ihågkommen af de bada makarne sjelfva, sorbigält densamma. I dag hade Astrid, som, for att begagna en af våra utmarktare homiletiska sorsattares ord, bar sitt minne 1 sitt hjerta, dukat ett kaffebord som på eftermiddagen ej alltid vankades, hvilket hon med friska blommor utsirat, och dertill hade hon i storsia tysthet genomvakat nallen for aft, dagen till ära, baka åtskilliga smabrod. När hon i det bäst möblerade rummet ordnat sin lilla festlighet, smog hon sig in i verkstaden, då hon, glantande på dorren, sade : vgäde mästaren och gesällerna öro uppbjudna på kaffe.