Helsingborgs-Posten – 6 juni 1862, sida 3

Farväl! Jag ser knappt hvad jag skrisver! Tårarne falla. ned på papperet... O, kan du sjelf urskilja orden? Din stackars olyckliga HENRIETTE. Han visade Wallendorff bokmarket. Detta må val tillåtas mig att ega — när allt annat måste försakas ?? Er ed! Jag svär icke. Är ej mitt löfte er nog så kan jag ej hjelpa det.? Har den döde ej... Jag fruktar ...? Hvad fruktar ni?? sade Theophil forskande, Han svarade icke ; men det gick ett uddhvasst styng genom hans bröst, Han fruktade Theophil...och dödsblek lemnade han rummet. 0 XXII. Den 26 Okloberdagen var inne. För ett år sedan bade samma familj, som vi nu i elt annat hem besöka, anländt till den trakt, i hvilken vi under denna berättelse uppehållit oss. De hafva nu redan hunnit blifvit husvarma i den nya bostaden, der för våra blickar taflan af det mest rörliga lif framställer sig. För ett år sedan var denna dag mulen, regnig och stormig; nu ler solen, vindarne hafva lagt sig till ro. Nygården, beläget nära intill residensstaden i Skaraborgs län, hade en vacker utsigt åt densamma; den vidsträckta, en park liknande trädgården badades af Tidans stränder, mangärdsbyggnaden med sina vidhängande flyglar var stor och rymlig; åkerbru4 ket hade egarinnan bortarrenderat, så det 4 var endast byggnaderna och nämnde trädgård, 1.