Helsingborgs-Posten – 6 juni 1862, sida 3

Jag fordrar det ni går ed på att ni ej, föråldrarne ovetande, underhåller någon sorbindelse med min dotter.? vJag lofvar, all icke göra det — men jag svär icke.? v-i måste svärja, sade häftigt Wallendorff. Jag svär icke, återtog Theophil kallt; velt löfte är mig lika helig som en ed.? Det knackade på dörren, Theophil öppnade och en kammarpiga lemnade honom ett bref. Konsuln sprang fram för att esterforska utanskrilten. Det är min dotters hand, ser jag. Ja,? svarade Theophil. Jag vill läsa det.? Han ville rycka det ur Theophils hand; men denne, utan säga ett ord, gömde brefvct i sin ficka. )Ämnar ni,? frågade han, lägande af vrede, vunderhälla en oloslig skriftvexling med flickan ?? Visst icke. Jag svarar några ord på detta bref och sedan år det slut med vår skriftvexling. Med förändrad ton sade Wallendorff: Jag skulle vara tacksam, mycket tacksam, om jag finge veta brefvets innehåll.? Theophil bröt detsamma och läste, i det han vände sig mot fönstret, följande rader: Jag sänder dig det minne du af mig begärt. Lägg det i din handbok eller i din bibel. Jag har sagt min mor allt. Jag har således förekommit dig. Ja,jag har haft en het, en bitter stund!