narwarande; men obthdug ven som ocysde på detta fött ackordera fig fram från yItad till Stockholm. Så äfwen i penningewäg; på miss sa orter och under särstilta tonjuntturer stulle imon måhända på goda papper tunna lana pens ningar till lita billigt pris fom för nävwarans de, men andra tider och andra fonjunte turer kunde lätteligen inträffa fom ruineraz de swenska medborgare i massa. Hwad angår de halsbrytande affarsmännen och de dåliga paps peren, hwarpå hufwudstaden synes hafma ullts för rit tillgang, få tro wi fwarten att de hjelpas med rantans frigijwande, eller att ÅLitets Ständer wid kommande riksdag för dessas slull wilja bringa Sweriges allmoge i en förlägen: het som oundwilligen stulle medföra tusentals familjers ruin. Ä Det ar nemligen allmant kändt att af de många och betydliga egendomsköp, fom förekom mit under de fednaste 10 aren, ganska få skett utan sluldsättning. Egendomspriserna hafwa upp: jagats till en förut alldeles otand, ja alldeles ide anad höjd. Men de alldra fiefta fall har löpet baferats pu föreftäliningen om fer proc. ränta. Man har alltid antagit att egendomen i det minsta stulle aftajta 6 proc. till ranta och nagot till amortering of den fuud man iklädde jig utöfwer nva tillgangar. Jnsand. päastår ide att alla hemmansköp warit sa tantlösa, men han pastär att äfwen de aldra äfwentyrligaste warit grundade va föreställniugen om 6 proc. vänta. Frigifwom mi denna ränta och lätom girigheten begagna tillfället bäst den fan. Höljz den skall blifwa att de uppsägbara lanen uppe sagas och gäldenären twingas att succesive utjästa fig till högre ränta of 8, 10, 12 kanste 15 procent eller och se fina tillgångar gå under Elubba och i båda fallen går han fin etonomiffa undergång till mötes. Att tapitalisterna stulle finna fig storligen belåtna med detta arv rangement betwifla wi alldeles ide. På nästa riksdags godwillighet eller lättlupenhet i detta affeende hafwa ide på längt när sa stora förhoppningar som torrefpondenten. Wi känna mycket mål Borgareständets financiz ella åsigter och äfwen wissa personers ömhet för Riksbanken. Men wi tanna ocksa jorddrufsintressets asigter i detta afseende och wi tro att detta intresse åtminstone på Riddarhuset och i bondeståndet blir få godt representeradt att pro: centeriyrket ide ännu på några av upphöjes till rang och wärdighet af lofiigt och lagligt närings: fång. Så länge ide Borgareståndet mill med: gifwa få mycken frihet för landtmanuen, att denne på mindre än tre mils afstånd fan få köpa fina förnödenheter af kaffe, fill och salt, utan enwist widhaller fina privilegier i detta afscende, bör det: ta ftänd ide Heller ffäligen wänta, att den ffulds satte landtmannen skall lättsinnigt kasta bort snart sagdt det enda privilegium han har qwar, nemligen att icke i hwarje fordringsägare se en laglig procentare. R. — r3