Delsingborg o. 2 Juni. — Konangens Befallningshafwande i länt har utfärdat följande Allmanna Xungörelse: (Slut fr. föreg. ur.) J sammanhang med desse förestrifter anser L:s Befh. fig böra ytterligare sästa wäghallningsstyldiges uppmärtsamhet på den omstandighet, att ehuru wågarnes lagning med sönderslagen sten nastan öfwer allt inom Länet bliswit antas gen och en hwar nu mera inser de stora fördelarne af detta lagningssätt, på många ställen det sel likwäl begås att allt för grof sten på lägges. Derigenom blir det omöjligt att erhälla en jemn wägyta, ty de stora stenarne tunna swärligen neököras och bindas med hwarandra: de blifwa wanligen liggande lösa på wågen, förorsaka i den halor och medföra ftor olägenhet sör atdon och dragare. Wid närmare efterjinz nande slall man och finna, att anwändandet af grof sten långt ifrån att för den mäghallningsskyldige medföra besparing, twärtom är wida dyrare, än om stenen trosfades i smärre stycken, ty om äfwen ardetslönen i sednare fallet blir nagot drygare, förslär dock samma qwantnm sten, sint sönderslagen, till en längt större wägs stracka, än om stenen är frossad i ftora styden. emte det Å:s Besh. derföre fortjarande uppe manar länets wäghallningsstyldige Jnnewanare, att till all wäglagning om hösten företradeswis auwånda fönderslagen sten, fon uppmärtjamheten icke nog fästas wid att stenen är fint trossad, derom de waghallningestyldige doc ide tunna med full säferhet jig förwissa, med mindre än att stenen harpas, innan den utöredes. Wid den wägförbattring, som wartiden kan erfordras, är deremot sten blott undantagswis lämolig sasom lagningsämne, utan bör swidt grus da företrådeswis nyttjas. Fel wid wäglagning, som redan i föregående kungörelser blifwit framsallne, men hwaruppa ÅK:s Befh. ide nog tan fafta bade mwmäghailningsslyldiges och fyncförrättarnes uppmartsamhet, iro: dels att lagningsmaterielet jä tunnt utores das, att de slagne stenarne icke kunna binda sig ned hwarandra och salunda bilda en janunans jängande yta, dels att med försummande af wägs idorne den krossade stenen understundom utligs Jes endast i en smal strang a midten af wägen. Å:s Befh, som haft den tillfreosstallelsen enottaga manga bewis på vancts Jnnewanares eredwillighet, att förbättra sina fonumumitatioer, gör sig förwissad derom, att nu papekade iI wid blifwande wägsyner skola befinnas afulpne. — Wid den fest som de Skånska städernas orgaresänaföreningar sistl. år Hade i Heliings org beslöls, att nämnde föreningar borde ärll, en fammantråffa i någon af de Sfänska stä. erna, och med anledning deraf har Sångförs ningen i Yitad inbjudit öfriga föreningar att umlas i sistnämde stud den 24 Juni. — Tel. dep. UInämnde: Till profeasor i scoretnir filosofi i Lund, adjunk en Sahlin. Till ofoherde i Ö. och W. Weämmeubåg, reg. Pas or Yetcan. — Prins Oscar har d. 30 anländ till tockbolm. — Prinfesfan Eugenie afeser till Jolland. — Kopenhamus widtberömde Politidivck: r, berr konterensradet od kommendöten Bie. rup, har för ej långe sedan gåstut Landsfrona,