meter, på hwilken huden är alldeles bortpiskad, jå att föttet ligger bart ett fuktigt sar öfwerhöljd af blodwar. Da han först sattes i jern, sick han wistas i ett Hål i kajutan; men den 29 Suni fördes han tillbaka till en afstrantning, som är bestämd för tjärpy tsar dylikt. Denz na afskrankning är ej wattentät, oc då däcket nästan jemt stod under watten, war god: fen ständigt wåt, ehuru det redan war gansla kallt. Han bekommer ingen warm nat utan om middagen; morgnar och). aftnar fär han torrt skeppsdröd och watten. Då wi yphotittabe till kaptenen, att rummet, der han fatt ej war wattentätt, swarade han: Det är detsammn a; låt den hnaden ruttna i hålet? Den 23 Juli blef Theodor Nagell befriad från jernen; och hade han förut blifwit illa behandlad, få blef det nu dag från dag wärre. Han hade ej warit fri i fyra timmer, förran han skickades till rodret. Han hade förut sallan warit der och förstod äns nu ej kompassen. Kaptenen fragade honom: !Hwart ligger du an?,F hwarpa zZheodor upp: gaf en origtig kurs. Kabtenen ställde sig da framför honom och slog genast med första las ja hans öga blodigt. Da gossen wille fa blodet, fade taptenen: Hau faft : och gaf honom derpå ännu en our mad slag i ar hn Å detta satt forta ick det dagligen une da till den 30 Juli. Denna dag frulle han gös ra fast förbramseglet och Hade revan flera gans ger gatt upp, men utan att irkes tomma läns gre 2 till bramsalingen, så förswagad 3. han blifwit af de dagliga nisshan t une. Di han ej kunde gå upp befallde taptenen att ha milte, le hissas upp, hwiltet ocksa skeove, 1 han his sades upp i klyfwertfallet. 3: övjte styrmannen och kocken hissade upp honom. D ban kommit till höjden af märsen, brast fallet och den olycklige gossen föll twart öfwer staget. Ee bara: strek kaptenen, fjla ihjel den satam man inte, och sjelf fatta ned och flu ihja fig will han ockja inte. Derpi band A honom wid fockwantet; jag gick lipp på fökran, der jag hade atstilligt arbete; da jag jag efter omtring 2 timmar taptenen binda Honom fal! öfwer gångspelet och sla honom få länge mcd en taganda, tills gossen ej gaf nagat fjud mer ifrån sig. Då jag fom frau rodret och slule ata, hörde jag en af manskapet siga att 0002 dor war död. Då hwarten af taptenen eller förste styrmanen nägot försök givrdes att ters falla honom till lifwet hjetpte jag till att föra honom till en toj och drop bade der fmält lack i bjertarope ts men han gaj inget tecken till lif ifrån jig. Dagen derpå tastades han öfwer dord. J fall nå gon stulle funna oss siraff! wärda för det wi tillatit sadana afstvwara fater porsera, få will jag Anu irka att wi ej finoe göra anor lunda. Den 20 Juni flog taptenen tocken med en lpfernaget (en af de tranaglar ne, som fit ta i relingen langs däck, för att wid dem får ita löpande ändar) få häftigt i hufwudet att hede: rann ned i storna på honom, hwarwid han fade: 7D6H hjelper inte tran: ageln, sa wi jag taga en af jern eller annars rcvolvern. Derföre ansag jag min helsa od an itt 1 if i fara hos kapten Kokemiller, isynnerhet fom han ej langre sedan an i förrgårs, i nårwaro af före ste styrmannen oc) en mig obetant herre fa Om tocken och jag ater gin go med honon sjös, ja mille han platta tal hafpwadena på of. Fag anhåller derföre om mitt eder kastenene entledigande. Honololu d. 17 Nodemder l551 — Och ett sad ut missfosfter of djefwulse elatz de rv till vs I