och Golllieb. den unge brorsonen, nedpackade alla effekter i verkstaden och i den sorstnamndes arbetsrum. I förmaket och sångkammaren befunno sig modren och Anlonia, nedlaggande linne och gångklåader. Den sistnamnda kom emot Sjjernskold jast som han ofversteg tröskeln mellan salen och sörmaket. bet ljud hon uppgaf kom modren alt vända sig om. Så står till här,? utropade denne. PJag vet allt. Något sade mig Theophil, och resten har jag hört på Östanfors... Hvar är Astrid 2 Hon och smaflickorna aro på östra gafvelrummet.? Jag hör Sijernskalds röst, sade kaptenen? Hvad för dig hit till oss ?7 Pet var en underliv fråga, menade Stjernsköld. Får jag gå upp till Astrid ?? Det är ej vardt, sade Liljefelt med sullkomlig sjellbeherrskning; ?det vore blott att uppröra henne mer. Hon har haft nog styrka att ål mig öfverlemna den här,? han visade hennes ring, — Ålåt oss nu gora utbyte? Nej, så sant Gud lIefver!? svarade Stjernsköld, med blixtrande ögon, — det händer aldrig i verlden.? vill baron Stjernskold ännu förena sitt ödv med en syster till den yngling som hans moders make hade, om han det kunnat, velat häkta som...? ordet bortdog på Liljefelis sarglösa lappar. Ja, jag vill det, och skall det ock på Guds moki. Jag går nu i ögonblicket upp till Astrid. Jag vill tala vid henne utan villnen.? Stillatigande sågo Liljefelt och hans hustru några minuter på honom, under det att den