Helsingborgs-Posten – 26 maj 1862, sida 3

Vännerna äro som svalorna, de komma och fly med lyckans sommar,? har en nu afliden vetenskapsman yttrat; och hvem är val den lycklige, som, hunnen till en mognare alder, ej i mer eller mindre grad eger erfarenhet af denna sats. Men det ar alltid någon liten svala som qvarstannar samt ett och annat fenomen som fortjenar namn af Pvännen i noden.? Och kring en sådan ädelsten? i en trakt der graniten var den allmannasle stenarten, hade for en dag eller ett par fru siljeselt, i afvaktan på utsigter till en ny bostad, slutit sig med de sina. Karin Zellerman hade i prestgården, utom sin fars enskilta rum, upplatit hvarenda vrå for den olyckliga ganska talrika familjen. Sjelf bebodde hon koket. Redan samma afton, som handelsen tilldrog sig kom hon till Bjorkudden, meddelande åtskilliga planer, som hon i sin på idter fruktsamma hjerna uttänkt. Liljefelt ovetande reste hon följande morgon till Hjelmsätra, anhällande om ett enskilt samtal med grefvinnan Nordenheim. Grefvinnan var ännu icke uppstigen. )God morgon! yttrade den sistnamnda, råckande mamsell Karin handen. Hvadan detta tidiga besok? men mamsell Zellerman är välkommen, lika mycket, det vare tidigt eller sent.? Nu mäste grefvinnan hjelpa mig alt utföra ett godt verk.? Gerna om jag det kan. Hvarom är frågan ? Fröken Eugenie hade redan inträdt i sin mors rum. Carin satte sig i en vid sängen placerad. emma, berättande i få ord den föregående dagens händelse.