Helsingborgs-Posten – 26 maj 1862, sida 3

Ett lätt utrop undsoll Eugenio, ech i gresvinnans ansigte uttalade sig förvåning och oro. Jag kunde väl tro, sade grefvinnan, vatt något stod på, när brodren hitkom i går afton och hals öfver hufvud tog systern med sig, en timma senare red dijernskold till Östanfors, der han ej enda gång varit sedan han kom hit. Det var förskräckligt... men kan det vara möjligt att gossen är oskyldig? Horu kan gretvinnan sätta i fråga att han ej är det ?? infoll Carin häftigt. Men alla skal aro emot honom.? Det kan väl vara,? sade hon med ännu mer haltighet; men så visst som jag ej har stulit dem, har han ej heller gjort det; jag vill pantsätta min sjal på alt ham år oskyldig, sade den lilla lifliga menniskan. Jag skulle önska att jag kunde vara lika såker på hans oskuld som mamsell Zellerman är,? menade grefvinnan Hvarför skall man tvisla derpå ?? inföll Eugenie. Hvem tror du skulle roat sig med att inlägga penningarne i hans byra? )rågon som ville honom illa.? Mamsell Zellerman, i högsta grad uppretad, hoppade på stolen der han satt. vior nu huru det gick till: 200 rdr bko saknades på kontoret. Hal och smidig kommer Löfving in i Richards rum och berättar handelsen: konsuln har befallt att alla bokhallarnes lådor visileras och herr Liljelelt ar väl god och fur syns skull öppnar sin? Ja, allt för gerna, svarade Richard frimodigt ; jag har några silsvermynt i min börs, min min plånbok är tom. Han öppnar byrån — och de saknade sedlarne ligga i plänboken.