Helsingborgs-Posten – 26 maj 1862, sida 2

Jag tål ej prester, hvarken de som se eller icke se, hvarken gamla eller unga. Men jag påminner mig, att herr konsuln har alltid om honom yttrat sig med största aktning.? llan har allmänna tonen för sig, och hade han ej sin Zantippa till dotter, så vorekanske inte gubben så oåfven.? Emellertid beqvamade sig Wallendorff att träda ut i förstugan och valkomna den vordnadsvärde gråharsmannen, som, i parentes sagdt, var hos alla i högt anseende. Hvilken åra vederfares ej mig, som så oförmodadt får emollaga ett besök af vår äldrige själasörjare, och det så sent på aftonen.? Han nedlyste honom sjelf ur vagnen och förde honom upp i kabinettet, der hans hustru och mamsell Anne Sophie för närvarande besunno sig. Konsulinnan var sysselsatt alt med (enna sin ena hjelpreda i hushållningen ofverögga om anrättningen till en större bjudninghvilken i öfvermorgon skulle ega rum, då den oväntade gästen inträdde. Ser du, Christine, hvilket rart fremmande jag kommer med.? Ja, det var sannerligen rart,? inföll konsulinnan. ?Jag minnes ej när denna ära sist tillskyndades oss; jag tror blott en, högst två gånger under vår härvaro.? Hon såg orolig och upprörd ut, hvilket hon under en glad yta sökte dölja. — Och prosten,) återtog hon, har begifvit sig ut helt ensam och utan sin dotter ?? Jag undrar ej på om det väcker förvåning, sade gnbben. Carin hade m så mycket att syssla med, att hon ej hale tid