Helsingborgs-Posten – 26 maj 1862, sida 2

— jag säger sex, ty Gottlieb är ju också min son.? Den satans pojken,? sade konsul Vallendorff der han uppbragt till det yttersta stod vid marmorkaminen i sitt enskilta förmak, den satans sadren, jag vet ej hvilken af dem jag mest förbannar — pojken skall häktas, — jag har redan såndt efter kronobetjeningen, och vittnen skola ej fattas. Hvad tjena vittnen till om han ej bekänner, yttrade herr bruksinspektor Lofving, konsulns gunstling, med et listigt ansigte, der likväl förstånd och klokhet uttalade sig. PLika godt — om han blott en gång kommer i häkte, så skall man tvinga honom till bekännelse — och kan det ej ske, då i alla fall när herrn suttit på så starka skäl insparrad, misstänkt för ett brott, och ransakning sorevarit, är han och hela familjen för lissliden bränmarkt — det är dit jag vill ha det.? yväl förtjent vore det, helst som han, som jag förstår, gerna vill skylla brottet på min son; men jag fruktar att vi på laglig väg ej komma nägonstådes — och så är det ju en liten frändskap,? sade Löfving smilande. Hr baron Stjernsköld...? vDet betyder ingenting. Stjernsköld är ej min son. Han såg ät fönstret. Hvem tusan hakar kommer der ?? utropade ban. pet är — jag tror...? vär gamle prost,? inföll bruksinspektoren. Gamle blinde gubben, som inte på år och dag varit hår ... hvad kommer åt honom?? Skulle icke hr konsuln sjelftaga emot honom? Ålderdomen bör hedras.?