gångna warningar, icke kunnat i godo förmås att afftå derifrån. Öresundsbladets insändare, om hwars sannfärdighet wi warit i tillfälle att förwissa oss, berättar händelsen Utonför regementstätar ens hus Ja i ftas den är en strandplan, der legio af pojtar fame las till lef och stoj. En större port nastan allz tid stängd, sinnes på huset. Denna port är wid pojfarnes let deras allt i allom: deras Ecbaz itovol, som belägras och förswaras, deras fån gelse dit alfa syndare skola med buller och bang släpas, deras skottafla, där öfning i stenkaf stning företages, hwarom hwarenda Åreits utslagning i portfönstret bär wittne, deras prototoltafla wid Abo, Bido, Caca o. . w. — En afton un der sistlidne Mars månad lette pojkarne fylls hundar, och den til allt anwändbara porten blef nu jandboden, i eller rättare, till Dwilten alla oregerliga dimfigurer ffulle föras. 7Negementsläfarens fängtammare är belägen alldeles inwid porten, hwilken sednare, da den är stangd, har ett betydligt glapprum, fom gör, att ett förfärligt owäsen uppkommer, do den ut fran tilltnuffas eller ruskas. Åegementsläkaren, fom med barnafördragsamhetens talamod fråns digt warit utsatt för detta owäsen, hwillet, fajt än tillrättawisadt, stundligen förnyades, hate äfwen ifragawarande afton förbjudit pojfarne halla buller med porten. Men i ett affeende, jag hoppas blott i ett, äro fyllbundar och pojz far hwarandra lika, nemligen deri, att de ide sardeles stondsamt råtta sig efter förstandiga perjoners för maningar, Owäfendet förnyades. Wår regementsläfare, glömmande ... måra nya ljug och wåra milda feder. blef, ide att förtänka, wred, tog sitt ridspö och begaf fig ut, för att göra sig atlydd. Kums, wid blotta ajynen häraf, blefwo fyllhundarna nyttra som spikar, och förenande jig med fina fordna förföljare, togo de alla till schappen, allt hwad tyget Höll, in i närgränsande förstugor och trappor, så att de hemmawarande lunde tro att Egyptens gräshoppor tommo öfmwerfwänts mande. Emellertid war en af pojtarna ide ja inabofotad fom de andra, utan upphanns och erhöll af yregemäntslakarennågra va zp. Goes jens mor deröfwer uppdragt, stamde utdelaren deraf till härwarande rudhusratt. Se der hela den förfärliga handelje, fom Ö Öd. Å. bwilten tycs kes fe föremålen mangdubl blade, för mera efjtas teycks skull jätter i pluralis oc benämner hems ffa saker. J ett fail fick händelsen wisserligen fur mins dre lyckade sida, nemligen derigenom, att just den pojte, som blef syndabocken, råtade wara en särdeles snäll gosse, fom såwål i hemmet som i skolan utmärker sig för flit och sedighet, då deremot många af de wid tillfallet retireranz de äro utmärkta för sitt öfwermod och fjelfe wåld. Den af D. P. i så otillbörliga ordalag ans tydde borgmästaren, lärer enl. DO. P:s förmer nande, bidragit till det hemska derigenom, att han ej vå Orefundspojtmandr, uti ofvan nämns de till Rädfus-Nätten instämda mal, fett för: hållanderna, utan med iakttagande af detta ftos ra och betydelsefulla: pröfwe domaren, Uupps tagit färandens bearbetade påståenden. Den ,hemijfa fafen befinner fig ännu under Radstufwurättens handläggning. Hwad slut den fan få, är således ännu owisst. Det enda wissa torde wara, att detta mal, fåsom