Helsingborgs-Posten – 23 maj 1862, sida 3

Theophil lemnade systern i en trogen ljenarinnas vård och gick åter in i rummet. Hvem vazar göra dig en dylik anklagelse?? frågade fadren med dof, ihalia röst. Lofving och konsuln. Man har. i min byrå sunnit tvenne sedlar a 100 rdr bko hvardera, och vid min sjals salighet bedyrar jag all jag ej vet huru de ditkommit. Vi hade ej nog af elande, klagade den arma qvinnan, som sallan brukade qvida. Här är bedrägeri med i spelet,? inföll Theophil, det är någon som har ondt i sinnet till den stackars gossen. Det är ingen annan ån den skurken Löfving och hans son — de fruktade att jag skulle angifva hans konsterepp — och det är min tro alt de hafva inlagt penningarne — de förbannade penningarne,utbrot han, i min låda; att det tillgatt så, kan elt barn begripa.? QO, Allgott ! bad fru Dora, gå, res genast till Östanfors och tala med Wallendorff — han måste val kunna ofvertygas om den arma gossens oskuld.? lan vill ej ofvertygas derom, sade Richard. — Löfving år hans högra hand. Man har haft den oforskämdheten att erbjuda mig nedtysta saken, om jag vill bekänna. et måtte väl ej bli tingsrätt härom ? inföll fru Dora ångessfullt. vJag skall genast rida till Östanfors, sade Liljeselt lugnare ; men Richard kommer ej med sin fot mera dit : du blir här qvar lEN iru återkommer.? Han omsamnade sin hy Haf tack, du arma stackars qvinna, — kom ihåg att lifvet, huru dystert det än ärg mågte dock slutas en gång. vill du, sade ha det han vände sig till Theophil, Pännu Å