Helsingborgs-Posten – 23 maj 1862, sida 2

Slutligen sade han: rEr bror och min syster ... ni och jag... ett underbart samband mellan er och min familj, men vi...? Han fattade hennes hand. vvi vinna ej segren lika lätt som de... Henriette, har du mod, att strida och lida med mig?? Q ja...? stammade hon, seende sig omkring med rädda blickar. ingen ser oss mer än vår fader i Himmelen. Drag ej tillbaka din hand. Att dina föräldrar hafva högre anspråk för sin rika, vackra dotter, vet jag, — till olydnad vill jag ej uppmana dig...dock hafva vi rättighet all låta tiden verka. Med en blick, som ej låter sig beskrifvas, såg Henriette upp till honom. vJag har länge älskat dig,? återtog han, roch jag förmarkle att min känsla ej var obesvarad ... men du var en annans fästmö .. och jag stållde mig vå vakt mot milt eget hjertas försåt. Din förbindelse vardt bruten... bruten utan milt förvållande. Underrättelsen derom lemnade mig min bror på min 27 födelsedag. Hvad intryck jag mottog af detta meddelande förbigår jag. Mycket har jag med mig sjelf öfverlagt om jag skulle öppna milt hjerta för henne, som eger detsamma — odeladt och för lifstiden ... ty älskade,? ännu fastare tryckte han hennes hand i sin, ja, älskade, att vi icke allenast från dina, utan äfven från mina föräldrars, åtminstone från min fars sida, hafva motstånd alt förvänta, kan jag ej fördölja, och icke heller vill jag förneka, alt det smärtar mig motsätta hans vilja — men återigen synes det mig hårdt om för andras fördomar tvenne