far höra att frun slänkt sedeln at fin fattig slägtinge, den öfwergifna Wilhelmina. — En improwisation af Vienxtemps. de franska tidningarna berättad följande histori om den celebre artisten Vieurtemps. I äällskaf med författaren Feydeau företog Vieurtempnyligen en resa i Schweitz. De kom mo iill ei by, der bondfolfet sirade bröllop. Somliga futtc till bordå, andra dansade wid musifen af twenne violiner, hwilkas strängar obarmhertigt gnedor af twå blinda virtuoser. Båda instrumenterna woro ungefär lika goda. Fevdean tog den ena violinen och stråken och räckte den hastigt ät Vieurtemps, hwilken, efter att ha stämt den, började ånyo walsmelodien, fom den andra violinen fortfor att adompagnera. Bondfolket forts for att danja Utan alt märka den förändring, orchesterpersonalen undergån. Efter en stund slutar Vieurtemps medspesare att gnida fin wios lin, han lyssnar uppmärkjamt och wänder sig till sin förmodade medbroder: Rej, Gaspard, Det är bestämdt ide du fom fyelar. Goaspard säg naturligwis ingenting, men ban hörde, han war otterst törtjust och hans händer flögo af och an af en nervös dartning. Nej, der år werkligen inte jag, utropade han, det år en mästerspelare, en stor maltare! Når walsen war slut började Vieurtemps en wacker impro wisatton, späckad med drillar och halsbrytande ewolutioner, wid hwars slut han återlemnade violinen till sin egare. Denne gret af glädje och wille fyssa den store mästarens händer. Bröllopsfolket kastade fina hattar i luften och ropade vivat, bruden nch brudgummen giago fram till de båda herrarne och gljorde sin djus paste reverence, hwarefter desse aflägnade sig. — En Hindnhiftoria. En fattig Hindu som hade blifwit förlossad fran denna werloens sorger afwensom ifran en tråtgirig hustyu, stod wid porten till Vrahmas paradis. Har du gatt igenom slärselden? fragade guden. — Åej, men jag har warit gift, swarade han allwars samt. — Nom da in, det är lifa u godt som att hafwa genomgatt skärselden. J detsamma fom en annan astiden man och dad äfwen Braj: ma att blifwa inslarpt. — nte sa bradt, inte ja bradt! har du gått genom ffärselden ? Nej, men hwad gör det; fläpper du ej nagon in, hwilten warit deri lika få litet som jag? — Disserligen, men då skola de hafwa wårit ifta. Oifta! hwad säger du! Jag Har två ;anger warit gist. — (Ah, fy! ropade Bralna, packa dig bort! för narrar sinnes ingen lats i paradiset.